Tidskriften

Vår tidskrift som utkommer med 4 nummer per år innehåller programverksamhet, växtbeskrivningar, odlingsråd, reseberättelser m.m.
Med nr 4 av tidskriften bifogas en frölista med fröer insamlade av medlemmarna.
Eftersom sällskapets medlemmar bor på skilda håll i landet, vill vi med vår tidskrift skapa engagemang och intresse för vår gemensamma fritidsverksamhet som amatörodlare.

För utskrift.
Gå längst ner till höger.
Klicka på: Utskriftbar version.

Artikel från tidskrift Nr 2.2010

DAGGMASKEN - bonden i jordens mull

av Ulf Svensson

Daggmasken är en goda jordens förvaltare. Outtröttligt, dygnet runt, förbättrar den jorden i våra trädgårdar i jakt på föda. Detta till nytta för växterna och till glädje för alla trädgårdsodlare. Daggmasken (övriga maskar också) måste vi vårda oss om.

Uppbyggnad
Vår vanliga daggmask (stora daggmasken, Lumbricus terrestis), hör till familjen ringmaskar. Den är indelad i ett antal segment som på utsidan tecknar sig som ringar. Maskens främre del framför gördeln innehåller sinnesorgan. Resterande del är i stort sett enbart en tarmkanal. Daggmasken saknar ögon, öron och näsa, men med hjälp av sinnesorganen kan de ändå reagera på ljus och ljud. De kan också söka sig fram till lämplig föda. Skakningar (ex. grävning) i marken registreras via ett trycksinne vilket ger dem möjlighet att i ett tidigt stadium kunna sätta sig i säkerhet.
Daggmasken har heller inga lungor. Syreupptagningen sker genom hudandning. Den måste därför alltid hålla sin hud fuktig. Den är ett växelvarmt djur och ideala miljöförhållanden är +10°C, vattenhalt 10-13% samt ett neutralt pH-värde, dvs. inte lägre än 4,5. Vår och höst är den mest aktiva tiden. Vid kyla och torra perioder blir den inaktiv och går in i ett tillstånd av dvala.

Jordförbättraren
Genom konsumtion av växtdelar bidrar alla daggmaskar till nerbrytning av näringsämnen och cirkulation av jord/lera. Daggmasken har ingen egen tarmflora. De bakterier som följer med matintaget finner sig väl tillrätta i tarmen, till och med förädlar det organiska materialet. Detta får till följd att de under natten ovanpå jorden eller på gräsmattan avlämnade exkrementhögar har större näringsinnehåll än den underliggande jorden. Den matjord vi har är helt enkelt resultatet av daggmaskarnas verksamhet, en process som sker i samverkan med markens mikroorganismer. De större daggmaskarna gör gångar så att syre kommer ner i jorden vilket gynnar växternas rottillväxt, näringsupptag och vattenhållande förmåga. De håller med andra ord jorden friskare utan att vi människor behöver göra någon insats.

Föda
Det är inte jordens beskaffenhet som är viktigast för daggmasken. Det är istället tillgång på föda som är viktigast, finns det ingen föda söker den sig bort. En halvbra jord kan man göra bättre med att tillföra löv och annat växtmaterial. Att bara köpa s.k. köpejord och tro att det löser alla problem är helt fel. För det första håller den tillsatta näringen inte så länge då den inom ett par månader lakas ur. För det andra är det en steril miljö för mikrolivet. Man måste helt enkelt tillföra kompost, löv och andra växtrester för att på sikt få en bra mulljord och då gäller det att ta daggmaskarna till hjälp. Vid regniga dagar går du ut på gångstigar och vägar och plockar upp så många daggmaskar du orkar. Ge dem sedan en ny hemvist i din nygjorda plantering. Upp till tre år kan det ta att få en bra och levande jord. Vill man undersöka jordens beskaffenhet kan man gräva upp ett jordstycke 30 x 30 cm och till ett djup av 20 cm. Finner du 10 daggmaskar är jorden bra, men finner du bara 1 till 2 st behövs jordförbättrande insatser med löv och kompost.

Är du daggmaskens vän?
Den erfarne trädgårdsodlaren har nog känsla för att skapa en bra miljö för sina medarbetare, daggmaskarna. Om växterna växer och blommar fint är det säkert en bra miljö också för daggmaskarna. För en nybörjare gäller det att inte ha städmani. Förutsättningen för att daggmaskarna ska trivas är att de måste ha rik tillgång på mat, så låt det alltid ligga lite löv kvar i rabatten. Det blir daggmasken tacksam för och som tack lämnar den exkrementhögar som kommer växterna till godo.

Fiender
Daggmaskarna har många fiender då de är en viktig föda för fåglar och däggdjur och på grund av sin tröghet är de ett lättfångat byte. Förutom trastar uppskattas daggmasken av starar, skator och kråkor. Bland däggdjuren är det igelkottar, grävlingar och sorkar som finner daggmasken vara ett läckert byte. För mullvaden är daggmasken en basföda och den stackars daggmask som står "öga mot öga" med en mullvad får det inte lätt. Den har ett grymt sätt att fylla på sitt matskafferi. Den biter helt enkelt av daggmaskens mun så den inte kan gräva sig vidare. Så går det till i underjorden.
Daggmasken är på grund av sin tröghet ett lättfångat byte och har ingen möjlighet att försvara sig. När fara är på färde gäller det att komma ner i jorden så fort som möjligt. Hur många gånger har du inte sett trasten slita och dra i den stackars masken? Med utskjutande borst och muskelstyrka spjärnar den emot. Ofta resulterar det i att daggmasken går av på mitten och bakdelen blir kvar i jorden och då dör den delen. Om en daggmask blir kapad bakom gördeln överlever framdelen och bakdelen kan växa ut igen. Men blir den kapad framför gördeln överlever den inte.

Gynna daggmaskarna
Eftersom daggmaskarna lever nära markytan tål de inte kraftig jordbearbetning. Bearbeta jorden försiktigt. Har du porös jord är höstgrävning eller fräsning av jorden en styggelse eftersom du ställer till oreda i ett fungerande mikroklimat. Har du en hård jordstruktur kan du blanda i organiskt material. Men kom ihåg att använda grep. Du räddar åtskilliga daggmaskar till livet på det sättet. Undvik att använda kemiska bekämpningsmedel mot skadegörare och ogräs. De daggmaskar som lever nära jordytan riskerar att drabbas av besprutade blad och växtrester.

Källa
SLU:s utgåva: Daggmaskar - små bönder i underjorden.
Fakta Trädgård-Fritid Nr 138 2009
Utgåvan sammanfattar aktuell forskning om de daggmaskar vi har i våra trädgårdar.
Trycket finns att köpa på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Publikationsservice. Box 7075, 750 07 Uppsala.